H I S T O R I K

Västerås Stadsarkiv

212   KOMMUNFULLMÄKTIGE I VÄSTERÅS

Kommunalfullmäktige 1863-, från 1971 Kommunfullmäktige

Landskommuner 1863 - 1954

Redan vid införandet av kommuner år 1863 hade kommunalstämman, landskommunernas högsta beslutande organ, rätt att överlåta sin beslutanderätt på ett kommunalfullmäktige. Det var dock mycket ovanligt att kommunalstämmor använde sig av den möjligheten. Före år 1918 hade endast 33 landskommuner infört kommunalfullmäktige. År 1918 blev kommunalfullmäktige obligatoriskt i kommuner med över 1 500 invånare och år 1938 i kommuner med fler än 700 invånare. Införandet av kommunalfullmäktige innebar att det urgamla systemet med beslutande stämmor ersattes av ett representativt system.

Det kommunalfullmäktige som blev möjligt att införa år 1863 hade vissa restriktioner. Frågor om uttaxering för längre tid, lånefrågor, justering av debiterings- uppbörds- och fyrktalslängd med mera var förbehållna kommunalstämma. När kommunalfullmäktige blev obligatoriskt för landskommuner med fler än 1 500 invånare togs dessa restriktioner bort. Kommunalstämman fanns likväl kvar fram till och med år 1954, dock med få uppgifter varav den viktigaste var att justera debiterings- och uppbördslängden.

Enligt 1930 års lag om kommunalstyrelse på landet (SFS 1930:251) skulle kommunalfullmäktige bestå av följande antal ledamöter:

15 - 20 ledamöter i kommun med mindre än 2 000 invånare, 15 - 25 ledamöter i kommun med 2 000 till 5 000 invånare, 20 - 30 ledamöter i kommun med 5 000 till 10 000 invånare, och 25 - 40 ledamöter i kommun med över 10 000 invånare.

Exakt hur många ledamöter fullmäktige skulle ha bestämdes av kommunalstämman.

Kommunalfullmäktige valdes på fyra år och utsåg själva sin ordförande. För att verkställa sina beslut utsåg den en kommunalnämnd. Nämnden hade även, då det inte ankom någon annan nämnd eller styrelse inom kommunen, i uppgift att bereda ärenden innan de togs upp för behandling hos fullmäktige.

Själva besluten på fullmäktigemötena togs genom att ordförande efter överläggningarna författade en proposition som var så utformad att den antingen kunde besvaras med ett ja eller nej. Efter att ledamöterna ropat antingen ja eller nej tillkännagav ordförande hur han uppfattat att beslutet utfallit. Om ingen begärde omröstning befästes sedan beslutet med ett klubbslag. Ordförande skulle öven föra, eller låta föra, protokoll över ämnet för stämmans överläggning och naturligtvis över själva beslutet.

1955 -

Från 1955 (SFS 1953:753) är fullmäktige obligatoriskt i samtliga kommuner, både i städerna och på landet, och har ersatt kommunalstämman som högsta beslutande organ i alla frågor. I städerna går fullmäktige fram till och med år 1970 under namnet Stadsfullmäktige.

Kommunfullmäktiges ledamöter är de enda som utses i direkta val inom kommunen. Ledamöter i kommunens övriga nämnder och styrelser utses i sin tur av kommunfullmäktige.

Till kommunfullmäktiges uppgifter hör bland annat att besluta om mål och riktlinjer för verksamheten, budget, skatter och andra viktiga ekonomiska frågor, om nämndorganisationen, val av revisiorer med mera. Fullmäktiges beslutanderätt kan inom vissa av kommunallagen (SFS 1953: 753, 1977:719, 1991:900) givna ramar delegeras till kommunstyrelsen.

Se även Stadsfullmäktige i Västerås arkiv.

Källor:

Uppslagsverk

Administrationshistorik i Nationell arkivdatabas, Stockholm 1998.

Nationalencyklopedien (på nätet).

Nordisk familjebok, första utgåvan, 1876-1899.

Litteratur

Folkbiblioteket i Sverige. Betänkande av folkbiblioteksutredningen (SOU 1984:23).

Wahlström Cristina, Rätt Råd Kraft Dåd. Om kommunal styrelse och förvaltning i Uppsala under 100 år (1862-1970). Framväxt och utveckling, Uppsala 1997.

Hundra år under kommunalförfattningarna 1862-1962. En minnesskrift, red. Palme Sven Ulric, Stockholm 1962.

Holmberg Annika, Vilse i arkivet? Handbok i kommunal dokumenthantering, Stockholm 2001.

Motte de la Tage och Sköld Per Edvin. Kommunalkunskap. Jämförande översikt av den kommunala förvaltningen i Sverige. Handledning för kommunalmän, skolundervisning och självstudier, Stockholm, 1961.

Herlitz Nils, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet, Stockholm, 1924.

Övriga källor

I texten nämnda lagar och förordningar ingående i Svensk författningssamling (SFS).