Arkivbildare: JOEL OLSSON GARPES ARKIV

Grunduppgifter

JOEL OLSSON GARPES ARKIV
219
1869 - 1946

H I S T O R I K


Västerås Stadsarkiv


219 JOEL OLSSON GARPES ARKIV


Joel Olsson föddes den 20 februari 1869. Han var son till häradsdomaren Anders Olsson i Grytnäs och hans hustru i andra giftet Stina Greta Andersdotter (död 1928, 92 år gammal). Syskonskaran rymde två yngre helbröder och tre äldre halvsystrar, Hanna g Engström och Anna Karin g Jakobsson, handelsidkerskor i Stockholm respektive Hedemora, samt Maria g Sperrings Erik Olsson, lantbrukarhustru Grytnäs.


Brodern Oscar valde som Joel lärdomsvägen,  stördes av mental ohälsa men slutade som  varmt uppskattad kyrkoherde i Särna. Den yngre brodern Alfred (f 1873) var väl också han ett ämne för studier, en drömmare, men han fick på sin lott fädernegården, vars huvudbyggnad, lagd öde, på 1940-talet disponerades om till församlingshem.


Föräldrahemmet genomsyrades av en varm gudsfruktan. Här samlades ortens kristtroende till innerlig andakt, och att den rikt begåvade Joel skulle bli präst var tidigt avgjort. Han vann år 1882  inträde vid Västerås Högre Allmänna Läroverk, samtida med Einar Billing, Axel Ihrmark och Matts Nordell, framtidsmän, vänner för livet. Joel Olsson avlade våren 1889 studentexamen med vackra betyg, och det lär icke ha varit utan förhoppningar han begav sig till lärdomsstaden vid Fyris. Där blev han en av de ledande i Heimdal, och studierna ledde fram till prästvigning 1897, också till en folkskollärarexamen, naturligt för den entusiastiske folkbildaren.


För Joel Olsson var banad en annan väg än den Einar Billing valde. En svår skuldsättning, ett praktiskt sinne och ett varmt intresse för människor förde honom ut på fältet, på inrådan av biskop Gottfrid Billing under det av hembygden givna namnet  Garpe.


Joel Olsson Garpe gjorde sina första lärospån som församlingspräst i Ore under Richard Hwasser, vars dotter Eva 1903 blev hans maka. Efter Ore följde ett år i Leksand, 1900-1901, hos den frejdade riksprosten Lorens Petersson, alltsedan en vördad vän, men därpå gled den unge prästmannen in på vad ytligt sett kunde fattas som ett sidospår - som folkskollärare, skolpräst

i det avlägsna  Vansbro, visserligen under Carl Aron Borelius upplysta regim. Joel Garpe var född präst, en framstående förkunnare som icke hade svårt att vinna för sig de menigheter, i vilkas mitt han verkade. Han älskade församlingsarbetet, och han sökte till detsamma. Men det skedde med en bekänd tveksamhet. Han var till sin natur generös, för stolt att verka i egen

sak, att driva politik för sig själv, och det fanns hos den gamle  heimdaliten en kluvenhet, en ideell bindning till ungdomsfostrarens kall.


Alltnog; han tappade det han sökte, och, pressad av en ekonomi som förvärrades av ett tungt ansvarstagande för brodern Oscar, vågade han ej acceptera de mer indräktiga men samtidigt mer osäkra erbjudanden som lades i hans väg, bl a föreståndarskapet för slöjdskolan i Nääs, för åkerbrukskolonin  Hall. Joel Garpe knöts allt fastare till folkskoleväsendet i stiftet. Han blev den

1 januari 1905, vid sidan av sin lärartjänst, folkskolinspektör i tre västerdalska kontrakt. Visserligen kunde han tre år senare byta katedern mot altaret, vorden kapellpräst i Mockfjärd, men inspektörsväsendet stod inför sin sekularisering, och efter några lyckliga men magra år där uppe i Gagnefs  skogsbygd blev Joel med 1915 års ingång skolman på heltid, inspektör i Västmanland, fr o m 1920 i Västmanlands östra inspektionsområde. Men naturligtvis betraktades och kände han sig alltfort som en kyrkans man. Han fungerade under några år som stiftsrådets sekreterare och redaktör för Västerås stiftsblad. Under 10-, 20- och 30- tal kreerade han en lysande roll som minnestecknare vid stiftets prästmöten, och 1922 blev han ledamot av domkapitlet. Kanske viktigare ändå:

efter sin avgång ur tjänst kan han sägas ha återvunnit kallet som förkunnare, livligt nyttjad som predikant och officiant i stiftsstaden med omgivande bygd.


Joel Olsson Garpe gick ur tiden en majdag 1946. Hans livsverk hade skänkt honom en rik medmänsklig tacksamhet, från skolans folk en varm tillgivenhet, men den materiella lönen hade varit sparsam. Kanske var det emellertid så som den ålderskloka Stina Greta Andersdotter skrev en gång, när släktansvaret föll  särskilt tungt på äldste sonens axlar, att de efterkommande skulle få uppbära välsignelsen av hans gärning. Jag nämner den stora skaran av till mogen ålder komna barn, Joakim, Hans, Ingemar, Bengt, Gunnar och Lars, Greta och Kerstin. Visst kom de att bära det från biskopsstolen fallna släktnamnet med heder.


Joel Olsson Garpes  arkiv har nedsatts i Västerås stadsarkiv av f chefredaktören Ingemar Garpe, vilken - utom i vad avser ser. E -  icke ställt några villkor för forskning däri. (1. Se nedan)

 

Av särskilt värde i en värdefull samling är korrespondensen, vilken innehåller material av stor betydelse för studier av kyrka, skola och prästerskap under en brytningstid.


(1. Se dock den senare tillkomna ser. E som öppnas för forskning 1 jan år 2000)


Västerås i Stadsarkivet den 23 april 1983

Sven Olsson


Länkar

Bilagor

Relationer