H I S T O R I K

Västerås stadsarkiv

8      BARNHEMMETS FÖR FLICKOR I VÄSTERÅS ARKIV

Våren 1875 sågs i lokalpressen ett upprop till allmänheten med maning att bidra till upprättandet av ett barnhem i Västerås, och den 7 september s.å. antogs stadgar för hemmet. Det kunde den 25 oktober1875 öppnas. Grevinnan Ewa Lewenhaupt på Carlslund hade upplåtit lokaler kostnadsfritt i gården  W.kv.nr 120.

Institutionen benämndes till en början "Westerås stads barnhem", men namnet ändrades redan 1874 till "Barnhemmet i Västerås". Rubricerade benämning tillkom efter stadgeändring 1933. Ewa Lewenhaupt dog 1877, och barnhemmet tvangs lämna W. 120.

Fru Ewas svärdotter grevinnan Charlotte Lewenhaupt trädde emellertid till och gav rum åt de hjälpbehövande små på Carlslund. Det rörde sig dock blott om ett provisorium. Hemmets styrelse såg sig om efter egen fastighet. En donation av grosshandlaren Adolv Moberg gjorde det möjligt att snabbt förverkliga planerna. Fastigheten Prestgatan 4 förvärvades år 1878. Här förblev institutionen i hela 20 år, intilldess efter gynnsam försäljning samt tomtbyte med staden fastigheten Irma nr 1 åren 1897-98 kunde byggas. Den som byggde var Edvard Karlsson. Byggnadskostnaden var 15 600 kr.

Barnhemmets ekonomi hade nu stärkts. Syföreningarna hade lagt grunden. Donationer hade tillkommit.Oscar II hade i samband med järnvägsinvigningen i december 1875 skänkt 400 kr. Adolv Mobergs givmildhet har nämnts. Än större pengar kom från A.Th. Sundin. De s.k. nyårsönskningarna i pressen gav därtill, från 1897,  ej obetydliga slantar. Nya donationer följde. De kommunala anslagen kom relativt sent, först från  år 1925. I Irma 1 hade barnhemmet från 1905 som hyresgäst Västerås Barnkrubba.

År 1919 försåldes Irma 1 och köptes Högbergsgatan 3 på Jakobsberg. Åbyggnaden där var väl liten, och den om- och tillbyggdes år 1930. Även nu gick Edvard Karlsson barnhemmet till handa. En större reparation och modernisering genomfördes med kommunalt stöd 1944-45. Från slutet av 30-talet sökte barnhemsstyrelsen i mån av möjlighet  bereda sina skyddslingar lantvistelse under lämplig årstid, och 1961 förvärvades fastigheten Västanberg 1:16 i Västervåla för detta ändamål.

1940-talets lagstiftning om samhällets barnavård berörde icke negativt barnhemmet. Institutionen blev godkänd som barnhem för varaktig vård. Landstinget blev huvudman. Omsider övertog emellertid denna både verksamheten och och fastigheterna, den förstnämnda 1963, de sistnämnda först med 1970 års ingång. En nästan 100-årig väl ryktad gärning var lycktad.

Det kan finnas fog för några ord om dess omfång och om människorna som bar upp den. Hemmet startade med 3 flickor. Antalet steg senare till 8 à 10,  ökades 1931 till 12, 1949 till 14.

Som ordförande i styrelsen fungerade 1875-76 doktorinnan Jenny Westerberg, 1876-95 grevinnan Charlotte Lewenhaupt, 1895-98 biskopinnan Frida Billing, 1899-1902  biskopinnan Hilma Ekman, 1902-21 biskopinnan Anna Lövgren, 1921-37 domprostinnan Elisabet Fåhraeus, 1937-40 biskopinnan Gerda Billing, 1940-42 rektorskan Ingeborg Landtmanson,  1942-45 biskopinnan Eva Cullberg samt 1945-71 domprostinnan Runa Enochsson.

Fru Enochsson har med en sakkunskap som icke kunde varit större skrivit barnhemmets historia. Bland förestånderskorna märks syster Alma Johansson (1897-1932) och syster Greta Jonsson  (1932-44) samt fröken Viola Berg (från 1944).

Västerås i stadsarkivet den 2 juni 1971

/Sven Olsson/

Stadsarkivarie