H I S T O R I K

Västerås stadsarkiv

462     FÖRENINGEN VÄSTERÅS SKOLLOVSKOLONIERS ARKIV

Den 29 november 1904 bildades Föreningen Västerås Skollofskolonier. Den drivande kraften därvid var den kände liberalen folkskolläraren J.P. Malmberg. Han blev också föreningens förste ordförande. Styrelsen bestod i starten i övrigt av apotekaren Otto Oest, redaktörenAnders Pers, folkskolläraren John Valter och folkskollärarinnan Anna Stenström. Man kunde basera verksamheten på en donation av stadsläkaren P.O. Lind, stor 10.000kr, samt på ytterligare en mindre gåva. Härtill kom att hela samhället inneslöt den nya organisationen i sin sympani och omtanke.Barnens Dagsevenemang gav vackra slantar, och företag och enskilda bidrag. Föreningen kunde redan 1905 sända ut sina första kolonier. De förlades

till Nordiska Metallbolagets Almö i Barkarö. Lungsjuka barn kunde också beredas nödig specialvård.

Föreningen hade fått en flygande start, och fortsättningen blev början lik. En jämn ström av medel flöt in, och 1908 började styrelsen se sig om efter sitt första egna hem. Man fann detta i Frösåker. Hösten 1909 begynte godsägare N.J. Johansson att bygga för föreningen där ute, och påföljande sommar tog Frösåkerkolonien emot sina första barn.

Några lugna, goda år följde. Malmberg avgick 1912 och följdes som ordförande av pastor A. Enblom. Krigsåren gick utan större förändringar. Allt fler sjuka barn kunde dock beredas vård och salta bad på det underbara Styrsö vid Västerhavet. År 1922 fick föreningen omsider sitt andra hem, i det ett av staten uppfört bostadshus för arbetare vid Trummelsberg i Västervåla förhyrdes. Ekonomin klarades tack vare ett ovanligt ståtligt BD-evenemang. Det var ett stort år för föreningen. Axel Enblom, nybliven kyrkoherde, avgick ur styrelsen i april 1925, triumfatoriskt hyllad för en stor insats.

Folkskoleinspektören Emanuel Granér trädde till - en ny stor ordförande. Han kunde glädja sig åt tvenne vackra förstärkningar av föreningens ekonomi. År 1925 skänkte doktor Ernst Björkman 10.000kr. till föreningen och två år senare fick föreningen från folkskolläraren P. V. Werkelins sterbhus mottaga en donation stor 5.000kr. och därtill räntan på ytterligare 6.000.

Åren 1930-1931 förvärvades mark vid Bodarne i Västervåla. Egendomen vid Frösåker utvidgades 1934 betydligt. De till en början blygsamma kommunala anslagen växte nu i den bättre konjunkturens tid, och 1941 kunde föreningen notera ett nytt märkesår. Dess tredje kolonihem byggdes

vid Mårdshyttan vid sjön Usken i Örebro län. Kostnaderna belöpte till närmare 120.000kr. Anläggningen togs i bruk sommaren 1942. Även en annan förändring inträffade 1941. Trummelsberg måste p.gr. av stora statliga arbeten uppges. I stället förhyrdes en gammal  Bergsmansgård i Bysala.

Emellertid hade staden råkat in i en kraftig expansion. De unga årgångarna växte. Fler koloniplatser erfordrades. År 1944 inlöste föreningen, med kommunala medel, två tomter, en i Gusselby vid Rossvalen och en i Söderbärke. Gusselbyhemmet invigdes i juli 1946. Per Bohlin ritade för Söderbärke, men Västeråsgården där stannade på grund av arbetsmarknadssituationen länge på pappret. Granér fick ej som ordförande se dess färdigställande. Han lämnade efter en  lång och väl ryktad arbetsdag i mars 1952 klubban till folkskoleinspektören Holger Collin. Året efter gavs omsider det eftertraktade byggnadstillståndet, och sommaren 1954 var anläggningen redan i bruk.

Kolonierna tog detta år emot 500 barn, men ca 1200 hade sökt. Platsbristen var trots alla ansträngningar större än någonsin. 314 barn kunde emellertid placeras ut i semesterhem. Utvecklingen fortsatte. År 1955 tillkom SSUH:s koloni  Enkullen vid Fryken i Värmland, 1956, tillfälligt, Klackbergsgården i Norberg på deltid och 1958 ett hem i Karbenning. I januari 1959 beslöt stadsfullmäktige att inköpa Aseas barnkoloni i Bokenäs i Bohuslän. Svenska Metallverken hade från första början skänkt föreningen sitt stöd. Nu begynte alltså en samverken jämväl med det andra stora industriföretaget i staden. Förhyrda Bysala och Enkullen nedlades.

År 1959 var antalet kolonibarn uppe i 685, antalet feriebarn i 427. Holger Collin avled 1960, ett offer för en alltför tung arbetsbörda. Drätselkammarens ordförande, kommunalrådet Gustaf Olsson tog över, assisterad av framför andra styrelsens mångårige sekreterare rektor Helmer Gustafsson.

Utvecklingen visar nu, i 60-talet, en flackare trend. Antalet omhändertagna barn ökar, dock blott försiktigt. Och nästa anläggning, Västerby, får föreningen utan sin egen förskyllan med år 1967 vid sammanläggningen med Skultuna.

Västerås i stadsarkivet den 10 oktober 1968

Sven Olsson

stadsarkivarie

Verksamheten kommunaliserades 1970