H I S T O R I K

Västerås stadsarkiv

312   S:T ILIANS KOMMUNARKIV

Sankt Ilians sockens historia är sedan gammalt  intimt förknippad med  Västerås stads. I det hänseendet står socknen med andra ord i klar särställning bland de inkorporerade kommunerna. Dess kyrka låg i vad vi nu betrakta som centrala Västerås - mellan Vasa- och Sturegatorna. Uppförd kring år 1190, stod den kvar ännu i början av 1600-talet. Då förenades emellertid St: Ilian i kyrkligt hänseende med staden, i det domkyrkan blev gudshus för båda.

St: Ilian var till ytan ingen stor socken, rymde blott 16½ mantal, men den var viktig för stadens utveckling. Smärre inkorporeringsproblem inställde sig tidigt. Djäknebergsområdet kom i blickpunkten under den Lidmanska eran och införlivades med staden, formellt dock först på 80-talet. Ekonomiskt mer begärliga för staden voro ett par andra objekt. Vallby nr 2 eller Jakobsberg samt fideikommissfastigheten Västerås kvarnar. Fråga om inkorporering av dessa från bland annat skattesynpunkt för landskommunen väsentliga egendomar väcktes på 90-talet och ledde, då kommunen gjorde svårigheter, till hela socknens inkorporering. Formligt förslag i ärendet ställdes inför stadsfullmäktige den 31 januari 1907 av drätselkammarens

ordförande kronofogde Th. Kalén. En kommitté tillsattes med uppgift att bland annat förhandla med representanter för landskommunen. Åtskilliga problem måste lösas, och det tog tid att lösa dem. Först efter närmare tio år kunde kommittéen avge sitt slutbetänkande, och inkorporeringen ägde sedan rum per den 1 januari 1918.

S:t Ilians kommunala tillvaro blev kort- blott 55 år. Den omfattar emellertid ett skede av väldiga förändringar. St:Ilian var icke som Lundby en godsägardominerad socken. Men de burgna hemmansägarna sutto vid tiden för den kommunala självstyrelsens införande på 1860-talet ännu säkert i socknens ledning. Så kom industrialismen, och staden trängde in över sockengränsen, närmast i Jakobsbergsområdet. Så försköts kommunens demografiska tyngdpunkt. Rösträtts- begränsningar gåvo jordägarna en nådatid, men  arbetardominansen var mot periodens slut en realitet. Bland socknens förtroendemän under de kommunala decennierna märkas G A Gedda på Önsta, G M Bjuggren på Lista, Claes Flodin, August Linderborg och J F Olsson.

Västerås i stadsarkivet den 4 november 1963.

Sven Olsson