H I S T O R I K

Västerås stadsarkiv

554   SVANHOLMSKA SAMLINGARNA

Set Svanholm föddes i Västerås den 2 september 1904. Han var son till predikanten i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Viktor Svanholm. Denne var född den1 januari 1857 i Svanvik - varav namnet -  i Uddenäs s:n, Skaraborgs län. Han växte upp i små omständigheter men kunde år 1871 börja tjäna sitt bröd som skeppskock. Senare det året drabbades han emellertid av ett fruktansvärt slag. Genom en olycka i samband med laddning av ett skjutvapen blev han blind. Han sattes nu i blindskolan på Manilla. Där nådde honom  omvändelsen, och han genomgick predikantutbildning inom Ev. fosterlandsstiftelsen. Hösten 1884 blev han dess predikant i Västerås, och som sådan verkade han till långt in i ålderdomen. Högt ansedd och vördad avled han den 25 maj 1940 i den på Djäknebergets sluttning belägna Villa Tidhem, av honom ägd sedan 1899. Viktor Svanholm ingick år 1887 äktenskap med Erika Backman, dotter till den framgångsrike västeråsköpmannen Seth Backman. Genom detta gifte blev han ganska förmögen. Erika Svanholm avled barnlös den 16 augusti 1896. Då tjänstgjorde som folkskollärarinna i Västerås en landsmaninna till änklingen, Beda Swanström, född den 12 april 1868 i Berg, Skaraborgs län. Med henne ingick Viktor Svanholm den 9 juni 1898 äktenskap. Beda Svanholm överlevde maken åtskilliga år. Hon avled den 12 augusti 1953. Sörjande vid hennes bår stod trenne söner, utom Set läroverksadjunkten Natanael Svanholm och distriktsveterinären Tor Svanholm.

Set Svanholm tog studentexamen i Västerås 1922 samt, efter militärtjänst, organistexamen 1925 och folkskollärareexamen i Strängnäs 1926. År 1922 erhöll han sin första anställning, som organist och kantor i Tillberga, och åren 1924-1929 tjänstgjorde han som organist, kantor och folkskollärare i Säby. Under dessa år gjorde han Säby manskör till en sångargrupp av svensk elitklass. Men Set Svanholms ambition sträckte sig högre. Åren 1927-1929 bedrev han studier vid Musikaliska Akademin i Stockholm, i sång undervisad av professor John Forsell. Kantorsexamen avlade han 1928, musiklärarexamen 1929. Sina musikpedagogiska studier fortsatte han under kortare vistelser utomlands, i Tyskland, Österrike och Frankrike 1929-1931 och 1934. Och i undervisningen vid operaskolan i Stockholm deltog han 1930. Samtidigt inledde han en vittsyftande karriär i huvudstaden. Han blev redan 1929 organist och klockare i S:t Jakob, en tjänst som han behöll till 1950. Och 1930 knöts han, som det skulle visa sig för 10 hela år, till Musikhögskolan som sånglärare. Som dirigent började han verka inom Stockholms stifts kyrkosångförbund. Sist men egentligen förnämst: Han debuterade år 1930 på operascenen. Det skedde i Silvies parti i "Pajazzo". Följande år spelade han Figaro i "Barberaren i Sevilla". År 1932 blev han fast anställd vid Stockholmsoperan, där han 1936  övergick från baryton- till tenorfacket.

Det skedde i en lycklig stund. Mentor var Ninni Svanholm (f. 1909, d.1998), dotter till kammar- rättspresidenten Karl H. Högstedt och sedan två år Sets maka. Även hon var en stor sångarbegåvning, och även hon hade sjungit för John Forsell. Kärleken hade tänts under gemensam dyrkan av sångens gudinna. Ett i allo romantiskt förbund! Set Svanholms första framtädande i en tenorroll, som Radames i Aida den 22 september 1936, blev en sensation. En stor framtid låg med ens öppen för honom. Bruno Walter råkade få höra honom och inbjöd honom till Wien. Av skilda skäl kom han ej nu att acceptera, men han fick under de följande båda åren tillfälle att på nationalscenen sjunga in ett stort antal roller som blev av värde för honom under den följande internationella karriären. Av särskild vikt var, att han senhösten 1937 började sjunga Wagner. Först kom Lohengrin, så Siegmund i "Valkyrian", Tannhäuser, Walther von Stoltzing i "Mästersångarna" samt Siegfried i "Siegfried" och "Ragnarök".

Redan innan alla dessa roller var hans, hade han emellertid debuterat utomlands. Det skedde i Wien den 1 mars 1938. Rollen var "Lohengrin". Siegmund följde den 6 mars s.å. Succén var pyramidal. Set Svanholm hade sjungit sig in i wienarnas sångglada hjärtan. Och Svanholmfebern spred sig i Centraleuropa detta och följande år. Vår unge sångare gästspelade i Prag, i München vid festspelen där och i Salzburg, i Berlin, i Budapest, i Zürich, i Wien återigen, nu även som Walther, som Tannhäuser och som Max i "Friskytten". Han kom i åtnjutande av scenisk instruktion, musikalisk, av män som Hans Tietjen, Wilhelm Furtwängler och Hans Knappertbusch.

Hemma utökade han repertoaren med  - utom de båda Siegfried och några svenska roller - främst Simon, Vasco da Gama i "Afrikanskan", Don José i "Carmen" och Robert Dudley i "Drottning Elisabeth". Under krigsåren 1940-1944 följde bl a Florestan i "Fidelio", Laca Klemen i "Jenufa", Andrej Howanskij i "Howantschina", Otello, Manrico i "Trubaduren", Erik i "Den flygande holländaren", Bacchus i "Ariadne på Naxos", Achilles i "Iphigenia i Aulis", Pylades i "Iphigenia på Taurie" och Parsifal. Set Svanholm lade med dessa operaroller framför allt Wien

och Budapest för sina fötter. Som förste svensk sjöng han på La Scala i januari 1942, och senare det året deltog han i Wagnerspelen i Bayreuth. Till wienare för livet gjorde honom dessa år. Han hade där framträtt som "Europas hjältetenor", Wagnertolkaren par préférence. Och den rollen gav honom hans lycka under åren efter kriget. Redan 1939 hade det varit aktuellt med en turné i USA, och 1941 hade han erhållit ett smickrande erbjudande om gästspel på Metropolitan i New York, i Chicago och San Francisco. Världsoron hade emellertid då tvingat honom att tacka nej.

Nu öppnades vägen till de stora scenerna i väst. Set Svanholm kunde börja sitt transatlantiska triumftåg. Med i bagaget från Stockholmsoperan förde han ett knippe nya glansroller, Tristan, Calaf i "Turandot" och Peter Grimes. Den 16 juli 1946 stod han på Municipalteaterns scen i Rio de Janeiro i Tristans roll. Sao Paolo, Portland, Seattle, San Francisco och Detroit var de närmaste stationerna på hans första amerikanska Odyssé. Det stora mästerprovet utförde han den 15 november 1946, då han framträdde i sin signaturroll som den unge Siegfried på Metropolitan. Frangången blev enorm. Han inropades 12 gånger. Man skrev om honom, att han ej blott sjöng som utan var  en wagnersk hjälte. Här är ej platsen att redogöra för Set Svanholms storartade konstnärliga framgångar under den följande 10-årsperioden, 1946-1956. Han var alla dessa år kontraktsbunden till Metropolitan men framträdde även på en mängd andra orter i nya världen, bl a i Brasilien, Argentina och den amerikanska västern; dessutom regelbundet, i London Covent Garden och Wien samt, mer tillfälligt i Lissabon och andra europeiska metropoler. Han sjöng mot Helen Traubel, Rose Bampton, Astrid Varnay, Kirsten Flagstad, Blanche Thebom och andra av tidens mest uppburna sångerskor. Bland hans nya roller märktes Loge i "Rhenguldet", och därmed hade han sjungit praktiskt taget allt vad Wagner skrivit.

Han var dessa år en av världens flitigaste globetrotters, och i den mån den snabbt växande familjen tillät det följdes och stöddes han av sin sköna maka. Hans enorma framgångar gav givetvis genljud i hemlandet, där sceningångarna belägrades av hans fans vid de sparsamma framträdandena. Redan före utresan 1946 utnämndes han till hovsångare, och då chefsbefattningen vid Kungliga Teatern blev ledig genom Harald Andrés tillbakaträdande 1949, kallades han att bekläda den. Av hänsyn till sin mission som sångare och väl även av ekonomiska skäl avböjde han då. Men familjen kallade och en viss trötthet och mätthet på ära inträdde så småningom. År 1953 kallades han till medlem av Musikaliska Akademin, och påföljande år kämpade han verkligen för att åt sig vinna direktörsbefattningen vid denna institution. Han fick här vika för Bertil Carlberg. Men när Joel Berglund trädde tillbaka som operachef 1956, fick han den stora konstnärliga förvaltningsuppgift som han önskat sig.

Set Svanholms chefsår vid Kungliga Teatern torde kunna räknas till denna scens stora epoker. Resenären hade kommit hem, och han ägnade all sin kraft åt sin nya uppgift. Många friska grepp togs under dessa år. Få har som Set Svanholm verkat för svensk sång och ton. Han har framfört ett flertal svenska operapartier, Lemminkäinen i Lars Erik Larssons "Prinsessan av Cypern", Lars i Pettersson-Bergers "Domedagprofeterna", Erland i Gunnar de Frumeries "Singoalla", Martin Skarp i Curt Atterbergs "Fanal" och Tord i Oskar Lindbergs "Fredlös". Han har under sina framträdanden som solist hos samtidens hart när alla mer betydande symfoniorkestrar och eljes utomlands sjungit en mängd svenska stycken, åtskilligt bl a  av Ture Rangström. Nu lät han på nationalscenen sätta upp Karl-Birger Blomdahls "Aniara" och han gav "Maskeradbalen" i högsvensk version. Han gjorde vidare en avgörande insats för operabaletten och gav plats åt operan i radio. Slutligen skall nämnas, att han kraftigt verkade till ett intensifierat internordiskt samarbete och överhuvudtaget till vidgade internationella kontakter. En väldig arbetsbörda, stridiga viljor, en vacklande hälsa, längtan att åter få sjunga, se där några av de skäl som kom honom att lämna operaledningen sommaren 1963.

Set Svanholm hade gjort sin stora centrala insats för svensk kultur och kunde med gott samvete söka vilan. Slutet kom emellertid snabbt. Söndagen den 4 oktober 1964 gick han bort, lämnande efter sig maka och sex barn, Eva (f  36), Henrik (f 40), Inger (f 41), Jon (f 43), Kerstin (f 45) och Solveig (f 48). Familjen bodde sedan år 1941 i Saltsjö-Duvnäs, Nacka, vars musikliv Set Svanholm kraftigt befordrade. I den stora villan därute, Kristinavägen 24, samlades under åren stora mängder brev, pressklipp, program, minnesgåvor, musik, bilder mm, även åtskilligt av Viktor och Beda Svanholms kvarlåtenskap, böcker och dylikt. Allt detta, eller rättare allt som familjen kunnat undvara, har efter Set Svanholms död av fru Ninni Svanholm donerats till Västerås stad.

Allt som allt ger dessa samlingar en osedvanligt fullständig bild av en stor konstnärs liv. Viktigast av allt i detta flödande källmaterial är korrespondensen mellan Set och Ninni Svanholm. Denna brevsvit har ett mycket stort musik- och personhistoriskt intresse - även från internationell synpunkt. Den delen av makarna Svanholms samling skall dock vara sluten intill  år 2000 försåvitt ej av fru Ninni Svanholm annorlunda bestämmes (se övriga villkor för arkivets tillgänglighet nedan).

Västerås den 20 januari 1966       

Sven Olsson

Stadsarkivarie

Svanholmska samlingen är en donation till Västerås stadsarkiv. Samlingen är helt eller delvis tillgänglig för vetenskaplig forskning motsvarande dagens magisternivå och högre efter skriftligt medgivande i varje enskilt fall av företrädare för familjen Svanholm. Se dnr 2015/6.

Ina-Maria Jansson

Västerås 2015-09-10